vilken väg ska jag gå? Den åt höger, vänster eller kanske rakt fram...?
Har länge funderat på vilken väg jag ska välja, har stått lite för länge i fyrvägskorsningen, alla bakom vill fram men jag tar upp hela vägen så allt står still och kön blir bara längre och längre... Ungefär så känns det just nu.
Har funderat rätt länge på att hoppa av skolan, känner att jag inte orkar all press som sätts, är trött på att hela tiden gå med den där pressade känslan i magen och gråten i halsen. Hatar när det inte går att hålla tillbaka tårarna och känner mig dum, liksom totalt värdelöst att gråta över en sån sak.
Nu när jag har vart hemma den här veckan har tankarna gått på högvarv. Jag har gråtit floder ute hos mina älskade hästar, manarna har blivit blöta utav mina tårar, har inte kunnat stoppa dom. Har tänkt så otroligt mycket den här veckan, har verkligen tänkt igenom vad jag vill och ska göra med mitt liv.
Visst, det är 6 veckor kvar i skolan innan sommarlovet. Skulle kunna dränka mig i plugg och verkligen ligga i till slutet, men jag är inte den perosnen. Skulle aldrig orka sitta och plugga från morgon till kväll dag in och dag ut. Men skulle jag pressa mig skulle det antagligen gå, och då har jag klarat 1/3 av skolan. Men grejen är den att det antagligen inte blir lättare i tvåan och knappast i trean. Pressen kommer stiga både från min och skolans sida. Frågan är, kommer jag klara det?
Men om jag inte går i skolan, vad ska jag göra då?
Lär knappast få ett ordentligt jobb utan en utbildning och vore så fel att leva på mina föräldrar som jag sviker, även om dom säger att dom finns där vilket val jag än gör så vet jag att dom kommer bli besvikna.
Skulle dock kunna välja ett jobb som hästskötare, ett sjukt slitit jobb men det är ändå någonting att göra. När jag är 18 kan jag utbilda mig till ridinsturktör och senare till beridare av unghästar. Jag skulle kunna leva vidare på mina gamla planer.
Men min kropp skulle inte hålla många år och jag skulle antagligen tröttna efter ett tag. Men ändå, det är en utväg.
Samtidigt vill jag inte lämna ökna och allt underbart folk! Men ändå låter inte skolan alls lockande. Vart finns motivationen?
Kan ingen bara tala om för mig vilken väg jag ska välja?
ey. låter ju inte som en perfa ide att hoppa av skolan...men är det verkligen verkligen inte den linjen du vill gå - hoppa av. Men jag tycker ändå att om det är något du vill jobba med i framtiden så pina dig igenom de två åren som är kvar. Satsa på G i alla ämnen, ta studenten samtidigt som alla andra och gör det du vill göra sen... eller???
gör det som känns bäst, du vad var jag finns - bakom svinhusen, där hittar du mig alltid bre. PUSS
tove jag vet hur du känner!
jag säger hoppa inte av! Jag hoppa av för att skolan sög, staden sög, lärarna sög, klassen sög, mitt liv sög = därav min motivation på noll. Grejen är att du ligger inte så långt efter som du tror, skriv upp allt du måste göra och gör en sak i taget! Det går jag lovar! Ge det 30 min om dagen! Skit i allt och alla och håll fokusen, jag vet att det är svårt, jag har stått ut med den pressen ända sedan 8an och första året på thomas.
Du måste våga ta hjälp av de människor som vill hjälpa dig, det misstaget tog jag, jag vågade inte be om hjälp eller ta hjälpen jag fick till en början. Det är det steget du måste komma över. GE INTE UPP MIN SÖTA ÄNGEL! <3
sv: therese
bakom svinhuset finns världens bästa unge!(k)
