Tårarna tar inte slut, dom bara fortsätter droppa ner på tangentbordet som är dränkt med tårar...

Sitter och tänker på allt som har hänt. De är så sjukt mycket på så kort tid, jag har hunnit göra både stora och små misstag. Har bestämt mig för att bara skratta bort de hela. Ändå finns de saker som sitter långt inne. Det sitter för djupt för att man bara ska kunna rycka på axlarna och gå vidare.
Har iallafall kommit fram till att jag måste ta tag i det här på ett eller annat sätt, grejen är bara den att jag är för feg för att göra nånting åt det. För feg för att berätta hur jag egentligen mår. Men nånting måste göras, frågan är bara om det kommer hända idag eller imorgon.

Nånting som verkligen gör ont är den här enorma pluggpaniken, har så sjukt mycket att göra men känner att jag inte har minsta lilla motivation till nånting. Varenda gång jag ens tänker på plugg vill jag bara försvinna. Finns verkligen ingenting som driver mig till att göra det jag faktiskt måste. Jag har inte ens tagit upp mina böcker ur väskan än, dom ligger där och kommer få ligga kvar, orkar inte ta tag i det - inte nu.

Orkar inte ta tag i nånting just nu, så allt får ligga där.
Får ta tag i berget sen, just nu går det inte.