oncontextmenu="return false"

2010 1:a-delen

Fick en kommentar om jag kunde skriva om mitt 2010 så de tänkte jag ta och göra nu :)

Mitt 2010 har vart ett ganska sjukt år!
Till en början var jag ganska deppig och det blev bara värre och värre. Jag hatade att gå upp till skola för att jag visste att det där fejkade leendet inte skulle hålla hela dagen. Visst var inte varje dag jobbig men de allra flesta. Jag åt dåligt och gick ner i vikt, inget jag märkte då. Efter skolan och på helgerna var jag i stallet, försökte få bort all stress genom att ta på mig allt för mycket jobb. Jag red sällan färre än 3 hästar om dagen, på helgerna var jag med Lena ut och morgonfodrade och gjorde allt jobb runt omkring, älskade de allra tyngsta uppgifterna för de fick mig att tänka på annat.

Jag orkade inte bry mig om skolan samtidigt som jag hade hård press på mig själv. Sköt bara upp saker och ting och struntade i att plugga på lektionerna. Jag kom hem från skolan runt 11 varje kväll och ja då var det bara att sätta sig och plugga. Jag var alltid trött och sur, fick höra det hemma och i skolan... Jag orkade inte räcka till och leva upp till andras förväntningar, tröttnade på allt som hette socialt och var ännu mer i stallet. Det var så otroligt skönt att vara där med folk som accepterade en, tog en på ett vuxet sätt. På våren red jag ut mycket med Marja, det var otroliga dagar när vi båda satt med ett leende upp till öronen. Då mådde jag bra, ja blev mottagen på ett vuxet sätt, inga frågor utan bara ren glädje!

När sommarlovet närmade sig var jag så trött på allt som hade med skolan att göra, jag orkade inte vara social, mådde jätte dåligt över att bara stå inför folk och prata. Klagade och hade hela tiden gråten i halsen!
Men bara några veckor innan skolavslutningen började de vända, även om jag inte klarade av att stå inför klassen och prata så orkade jag vara glad. Visst jag mådde inte jätte bra men jag klarade mig. Orkade vara mer social, dock på min nivå.
Jag bestämde mig för att blondera mitt svarta hår.


har inte insett förän nu hur smal jag faktiskt var...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0