Gick upp klockan 6 imorse eftersom Lena behövde lite hjälp. Fixade det och sen fixade jag Miio för att Evelina skulle kunna rida igenom henne. Plutt hästen blev jätte trött efter sådär 25 minuter och det rann svett om hela hästen, såg ut som att jag hade duschat henne innnan jag satt på sadeln, illa... Men hon väger ju sådär 100kg för mycket, tror inte det är att ta i om jag säger att hon väfer minst 150kg för mycke... Plus värmen vilket gjorde att hon blev super trött, men hon kämpade på bra.

Var super skönt att se att hon bråkade på samma sätt med Evelina och att hon och jag löer det på samma sätt, då kan jag vara säker på att jag inte gör fel, känns super skönt. Blir lite nojjig när hon bråka och tror att jag ska göra fel... Fattar inte varför, det är jag som har ridit in henne och borde veta mer än någon annna om vad som är rätt och fel när det gäller just Miio. Fast vet att det är där jag inte funkar riktigt, jag blir osäker på om jag löser problemet på rätt fel sätt och därför småtvekar jag.
Däremot om jag blir arg, alltså riktigt arg, då agerar jag bara på känsla, tänker inte efter utan agerar efter det som känns bra. Jag vet att jag rider som bäst när jag är som argast, ju argare jag är desto bättre rider jag. Lite halvkonstigt men så är det, tror att jag liksom bara rider på känsla och inget annat, struntar i om tårna pekar lite för mycket utåt eller skänkeln är lite för långt fram, tänker inte på att jag sitter perfekt utan agerar på det sättet att häste går som den ska.
Alltså inte att jag sågar ner hästen i form bara för att jag inte lyckas rida ner den utan att jag lägger all min energi på ridningen och struntar i tänket att jag måste sitta perfekt.

"Det spelar ingen roll om du sitter perfekt på en dressyrtävling om hästen går med huvudet i himlen och släpar fötterna i marken."




Hon har sina ideé när det inte passar damen.
Här var det galopp som gällde, istället gjorde hon ett försök till en capriol tur att hon inte kraft att göra en ordentlig capriol, då skulle jag antagligen åka i backen ;)
Hahah, tur att jag har vant mig vid hennes små skutt! Idag kan hon göra en och annna lyckospark men aldrig nånting under arbete.