Nej visst är det så, allting går inte allt bra.
Idag var en sån dag när det inte riktigt går som man vill. Red Miio i ridhuset på klockartorp, tll en början gick det bra men när jag började kräva lite utav henne gick hon i luften. Blev stenhård i munnen, höjde huvudet och bara kastade sig åt sidan, hoppade och skuttade och när jag höjde rösten och tog henne i munnen galopperade hon bara undan.
Så det var bara att börja om från början. Ta ner henne i skritt och skritta runt hela ridhuset, efter en sådär 10 varv kunde vi nästan gå längst ut på spåret utan att hon kastade sig åt sidan varje meter.
Ökade tempot till trav och krävde lite utav henne, hon försökte komma undan hela tiden genom att kasta sig åt sidan och bita sig fast i bettet.
Efter en halvtimme var min svarta häst vit av lödder. Jag blev jätte varm så fick klä av mig, slutade med att jag red i bara underställströjan.
Efter en 35-40 minuter var hela min kropp död, trodde nästan benen skulle ramla av!

När hon började bli trött i både huvudet och kroppen fick jag ut henne på spåret på långsidorna och i hörnen ville hon inte riktigt. Slutade med att hon trodde att vi var klara och då tog jag upp henne, satt mig djupt i sadeln och drev fram henne i en ordentlig trav. Jobbade på volt och tryckte ut henne ordentlit i hörnen med skänkeln. Slutade med att hon faktiskt gick ut i hörnet av att jag bara tryckte lite med skänklana och då nöjde jag mig.

Så även om det går åt skogen så kan det bli någonting posetivt på slutet. Man kommer igenom allt bråk och blir ett, så som det ska vara.


Är stolt över både mig och hästen,
vi har kommit så långt,
hon är ljuset i mitt liv,
Min svarta dröm!

---

Imorgon ska jag rida och Miio skritta ut en sväg och så blir det lite mer seriöst med Chasmir, kommer bli super :)