Igår kväll rasade hela min värld på bara några minuter, fick inte stopp på tårarn.
Efter tre timmar kom det inga fler tårar, jag såg ut som ett spöke och orkade knappt stå upp. Hela kroppen bara skakade. Det är seriöst det värsta jag har vart med om. Det gjorde så sjukt ont.

Ville bara bort ifrån internatet, fick panik, både Ewa och Jeanette tyckte att jag skulle åka hem. Så runt ett kom mamma. Vi kom inte hem förän halv fyra imorse, sådär lagom pigga. Vi gjorde te och tog varsin macka, så halv fem släckte jag lampan imorse.

Idag är jag helt tom, vet inte vad jag känner.
Jag lever iallafall.