Har ångest, tårarna rinner och jag mår illa.
Ska upp klockan sex och åka till praktiken, jag vill inte åka bort, vill inte bo borta, vill bara vara hemma och vara. Men vill inte ha dåliga betyg så jag och mina tårar ska krypa ner i sängen och försöka sova bort ångesten så gott det går. Kanske kan jobba bort den dom här dagarna, bara dränka mig i jobb och hoppas på att vecka går fort och att helgen kommer snart. Samtidigt värker det i mig, det gör riktigt ont. Men man mår väl som man förtjänar antar jag.

Åker klockan sju imorgon, jag har inte packat, jag har inga rena kläder och ja...Det här kommer gå åt skogen.