Vissa dagar går perfekt medan andra bara rasar.

Jag gör ett försök, misslyckas och faller ner på noll. Paniken är total. Misslyckandet står i pannan. Orkar inte kämpa får nånting som inte ger nånting.
Idag kom den där känslan. Den som inte har vart där på så länge. Jag orkade inte men var tvungen. Att stå och trampa själv med två val - två svåra val. Man vill inget av dem men nånting måste man välja. Nu är jag glad att jag gjorde valet jag gjorde. Frågan är, gör jag samma val nästa gång...?

Har iallafall kommit fram till att jag inte orkar leva såhär längre. Det gör ont. Måste komma ur det, snart.


Nu ska jag ladda om.