...Vaknade jag upp brevid honom i hans säng.
Idag är det åtta månader sen vi blev tillsammans.
Kommer ihåg den där dagen, jag svävade på moln. Jag skulle åka hem men ville inte lämna hans sida. Med honom var jag hel. Jag var lika glad fast tåget var inställt hit och dit och jag kom hem sen. Ingenting spelade roll.

Nu åtta månader senare är jag precis lika kär som då, det pirrar fortfarande i magen. Han får allting att falla på plats, han gör mig hel.

Att säga att jag älskar honom räcker inte till, för det är inte sant. Man brukar säga att det är ett otroligt starkt ord men när det gäller min kärlek till honom är det bara en liten del av det jag känner. Jag kommer aldrig kunna förklara min kärlek till honom!

Han är det finaste som finns,
han gör det värt att leva,
han får mig att bli varm,
han får mig att säva på moln.
han gör mig helt galen!


Han är så fin och gör så fina saker.
Idag plockade han blommor både till huset och till sin mormor, ååh han är för bra!