Härlig fredag, sovit bort sådär hela dagen. Legat i soffan och degat med en hund på magen, en vid fötterna och en på sidan. Pluggade en stund, sen orkade jag inte mer.

Mamma var ute med några kompisar och pappa drog på bandy. Jag fick stanna hemma i soffan med mina fina vänner som alltid finns där. Kände mig ledsen och dom kröp så nära dom kunde. Mådde lite bättre av att dom faktiskt fanns där. Visst dom säger ingenting men bra på att trösta är dom!
Känner mig lite krossad, sådär halv. Som när en viktig del försvinner. Du har alltid vart en viktigt del och kommer förhoppningsvis fortsätta vara det, men jag tänk inte kämpa mer. Det måste finnas kraft från båda håll annars blir det ojämn tyngd och allt faller.

Nu ska jag peta i mig nånting att äta, har inte ätit på hela dan. Mår illa. Jaja, det kan ju bli bättre. Är jätte trött, men sova nu kommer inte gå. Känns som att det kan bli en kämpig natt.
Hatar att sova ensam, då kommer alla tankar och äter upp mig.

---

Saknar han den fina, men snart är det måndag och jag får dränka honom med pussar. Hur skulle jag överleva utan honom? Han får mig att fotsätta andas. Jag älskar honom!